Vårat mål är att få fram sunda, friska och rastypiska hundar med bra mentalitet.
Vi använder oss endast av fullt friska hundar som även är röntgade med godkänt resultat
i både höfter och armbågar. Vi vill att våra hundar ska kunna passa både som
sällskapshund men även till utställning för den som är intresserad av det.

Titta gärna runt på hemsidan och tveka inte att höra av dig om du undrar över något.
Skriv gärna en hälsning i gästboken, det är alltid roligt att se vilka som varit på besök :-)
 

 

Att skaffa en Grand Danois


Att skaffa hund av så stor och i viss mån så krävande ras fodrar ett noggrant övervägande. Det är lätt att tjusas av den vuxna, välbyggda hanhunden som kanske står som en staty i utställningsringen och som rör sig med lätta fjädrande rörelser visad i ett tunt koppel. "En så'n ska vi ha", men man har kanske inte klart för sig att det ligger mycket arbete och omtanke bakom resultatet.

Vad bör man tänka på innan man skaffar en GD? Kan jag erbjuda en miljö som för att valpen utvecklas optimalt. Finns det någon hemma om dagarna så att valpen får den täta människokontakt som den kräver, med bestämda mattider och täta rastningar. Att lämna en valp eller unghund ensam hela dagar inbjuder till problem med förstörda möbler och söndergnagd inredning (den kan hinna med en hel del under en dag). Dessutom är det mer än snudd på djurplågeri att lämna den ensam så länge. Däremot skall ju valpen lära sig vara ensam kortare stunder utan att ställa till oväsen. Många uppfödare har dåliga erfarenheter av ungdomar som just flyttat ihop och vill skaffa sig sin drömhund, alltför lätt flyttar man isär igen och då skall hunden oftast omplaceras.

En så stor hund fodrar också en någorlunda stabil ekonomi, eftersom den ju drar en betydligt högre matkostnad än en liten hund, och ett besök på djursjukhus kan också dra stora kostnader. Det är beklämmande att höra ibland att kostnaderna får hundägare att låta bli att söka veterinär när det behövs.

Så innan man köper en GD skall man verkligen tänka sig för. Åk till några uppfödare och titta på deras hundar och se dem i hemmiljö. Åk på utställningar och titta på hundarna och läs så mycket litteratur som möjligt. Har man ingen större hundvana bör man köpa sin valp hos en erfaren uppfödare med gott renommé som man kan vända sig till så fort det blir problem eller om man undrar om något. Den som kanske har sin första kull, har svårt att vara ett verkligt stöd för en valpköpare som är lika oerfaren.

Är man utställningsintresserad bör man tala om det med detsamma. Även om man aldrig kan garantera hur en valp skall utveckla sig, så är dock valparna i en kull mer eller mindre lovande exteriört. Med valpen skall följa registreringsbevis, veterinärintyg som ej är äldre än en vecka, köpeavtal och skötselråd, numera skall även valpar vara id-märkta när de lämnar uppfödaren.

(Ur Hundsport 1975, skrivet av Ulla Magnusson, allrounddomare, rasspecialist och GD-uppfödare under det välkända kennelnamnet Airways)

 

En Grand Danois har inte specifika aktiveringsbehov som måste tillfredsställas, den behöver inte dressyr och andra aktiviteter för att må bra, ett normalt familjeliv där hunden får vara med och får komma ut i naturen och vara lös och få springa omkring utan koppel ibland är ofta tillräckligt.

Den älskar att få umgås med sin familj, att få sitta i knäet (=ha baken i knäet och alla fyra benen i golvet..), ligga i soffan med huvudet i matte eller husses knä, bli ompysslad, m a o få uppmärksamhet…vissa GD älskar t o m att få klorna klippta och bli badade eller duschade, för då blir man OMPYSSLAD!

En Grand Danois är en utmärkt familjehund, den har tålamod med barn men man måste lära barnen ha respekt för hunden, ingen hund är en leksak. Man måste komma ihåg att en GD-rygg får man inte sitta på - hur liten man än är! Har man riktigt små barn kanske man bör vänta ett par år innan man skaffar en GD-valp.

En GD växer fort och därför får man vara restriktiv med motionen det första året, man bör även vara noga med utfodringen och ge ett foder som innehåller max 25% protein och ganska stor del fett. En GD ska inte växa för fort! Den ska också ha tillfälle att vila och sova flera gånger under dagen, man måste lära den att koppla av ibland.

Inga tillskott till fodret skall ges! Strunta i alla välmenande råd om extra vitaminer och kalk! Det är en stor hund som ska växa i harmonisk takt vi har - ingen broiler! Det finns skräckexempel när en nybliven GD-ägare av sin "uppfödare" fick rådet att ge kalk därför att "-en så stor ras kräver extra", det hela slutade med att frambenen på den stackars hunden blev helt deformerade och den måste opereras ( till höga kostnader...).

GD är också kända för att vara "matvägrare" och det stämmer till viss del, många är kinkiga med maten och upptäcker snabbt hur trevligt det är att bli handmatade - då blir man ju OMPYSSLAD! Det är svårt att ge råd hur man ska göra med matvägrare men man kan ge lite matrester med det uppblötta torrfodret, eller om man t ex steker kött så kan man vispa ur stekpannan med vatten och hälla över hundmaten, man kan också ge lite fil el. flytande margarin i maten, ett annat tips är att servera hundarna sin mat samtidigt som familjen själva äter - "hela flocken" äter samtidigt….

Många undrar hur mycket en så stor hund äter, man får räkna med att en vuxen hane äter ungefär 2,5 -3 liter torrfoder (torrmängd) om dagen fördelat på två - tre mål, en tik något mindre, en växande unghund något mera. kostnaden beror på vilket foder man köper. De flesta uppfödare rekommenderar att man serverar torrfoder väl uppblött.

Den fråga man får oftast som GD-ägare är alltid:
 -De där blir väl bara 5-6 år, va´ ?
Det är inte riktigt sant, det finns åtskilliga GD som blivit både 11 och 12 år gamla, och veteraner finns representerade på de flesta utställningarna.
Men om man väger 7 -8 hg som nyfödd och ett, två år senare väger 75-85 kg. så tar kroppen stryk, det frestar på att bära på 80 kg i flera år , både hjärta, lungor och leder blir slitna. En GD som fått växa i lugn takt, fått lagom med motion och ej behövt släpa på extra kilon i form av övervikt ska normalt sett kunna bli nio, tio år.

De sjukdomar som brukar drabba rasen är främst tonsillit, d v s inflammation i halsmandlarna, den märks oftast när hunden börjar matvägra, kanske pälsen ser glanslös ut och den är allmänt hängig. Man ser ofta att halsmandlarna är inflammerade om man trycker ner tungan och lyser med en ficklampa i svaljet,
då ser halsmandlarna ut som två röda hallonbåtar! En antibiotikakur tar bort inflammationen men den har en tendens att komma tillbaka så oftast är en mindre operation där halsmandlarna tas bort enda boten.

Magomvridning är också en åkomma som drabbar stora hundraser, det är den över delen av magsäcken, fundus, som vrids och fylls med gaser som inte kan komma ut, detta är ett allvarligt sjukdomstillstånd som kräver omedelbar veterinärvård, om hunden inte kommer under vård avlider den av cirkulatorisk svikt! Symtomen på magomvridning är att hunden försöker kräkas utan att något kommer upp, buken är oftast utspänd. Ett tips erfarna GD-uppfödare/-ägare brukar ge för att undvika magomvridning är att hunden bör vila en timme före och en timme efter maten, samt att den ej bör få dricka stora mängder vatten före och/eller efter måltid.

HD (höftledsdysplasi) förekommer inom rasen men är inget stort problem, dock rekommenderar SGDK att så många hundar som möjligt röntgas, framför allt avelshundar.
 

Text från SGDK-m